Våren m,m

Dem har förutsett åska ikväll, men man kan väl knappast klaga på helgens väder?
Har suttit på en altan i mölnlycke hela helgen och bara mått bra. släppa all stress och dem tankar som tynger min vardag.

Tänker alltid att mina problem är förhållandevis små jämfört med många andra runt mig.

Omringas av personer som behöver stöd och kunna ha någon att prata med.
Stöttepelaren som jag är så kommer jag till undsättning och lyssnar, kommenterar och ger råd där jag kan.

Jag kan klaga och gnälla om små banala saker men när det går för djupt håller jag mig för mig själv. Vill inte vara till besvär och lägga på mina problem på någon som redan har det jobbigt.
konsekvenserna blir mina egna och det är jag som får betala priset.

Jag har lätt att skingra mina egna tanka genom att lyssna på andra. Men får aldrig någon riktig chans att prata av mig.

Skrivandet har alltid gett mig styrka och ett sätt att få avreagera mig.
Men genom mig själv får jag ingen respons eller stöd.

SMS:
JAG: Jag mår fatiskt inte bra just nu, Jag mår faktiskt skitdåligt och det påverkar mitt bemötande emot andra
SVAR: Vas tråkigt att höra. Då ska jag "låta dig vara". säg till om jag kan göra något.

NEJ, jag kommer inte höra av mig, ett stag fram för att få någon att lyssna, och det ger bakslag. NEJ jag tänker inte tynga dig med mina problem när du uppenbarligen bara vill "ställa upp" för att det ska låta bra.

Jag blir ledsen när någon som du inte kan lägga mer engagemang i mitt liv och mina problem.. Inte ens ett "varför mår du dåligt?"
För mig betyder det "Jag bryr mig egentligen inte, men jag säger att jag finns, för då måste du finnas för mig sen".
vilket jag ar gjort, konstant dem senaste tre åren, ta din skit, din klagan, dina problem utan att nån gång lyssna på mig..

Men det e slut med det nu. Finns för mig och jag finns för dig..
Kanske är det helt enkelt en vana i att jag aldrig kommer med mina problem som gör att du inte tycker att det könns nödvändigt att finnas där..

Mycket överdrift nu. Visst har jag vänner som lyssnar och stödjer mig nu. men det är irritationen och besviklesen mot en person som tr över jusst nu.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

FrökenGullvert.blogg.se

Nu har jag bestämt mig för att ta tag i mitt liv och börja träna. Detta är snarare en öppen dagbok för alla att läsa och ingen blogg. Uppskattar Pepp och stöd, men onödiga kommentarer kan du behålla för dig själv tack :D

RSS 2.0